Får många gånger höra att jag är så kreativ och ja det stämmer, att få utlopp för min kreativitet är något jag behöver för att må bra. Är jag unik med min kreativitet? Nej det är jag verkligen inte, jag tror nämligen att alla människor är kreativa, det tar sig bara ut i olika former. En del bakar, andra inreder sitt hem, finns de som har god organisation på sin tid och sina saker, allt detta är ju en form av kreativitet. Min kreativitet tar sig mer konstnärlig form och nu i form av bilder. Fick frågan en gång vad jag tycker bäst om i processen, ingen svår fråga alls för mig, jag älskar hela processen. Att få en ide i mitt huvud, söka inspiration, leta rätt på de personer som jag behöver för att genomföra iden, skaffa rätt rekvisita, genomför fotograferingen, sålla ut favoriterna och sedan redigeringen. Alla dessa steg ger mig tillfredsställelse och är både lika roliga som viktiga för slutresultatet. Min allra första fotografering med mer konstnärligt uttryck skedde november -14. Jag hade en ide om en mörk ängel, skaffade kjol och vingar tidigt som låg och väntade på tillfälle. Funderade länge på vem som skulle kunna passa, lite mer tid tog det innan jag hade samlat mod till att fråga modellen. När allt sedan var klart kände jag mig rusigt lycklig, sen kom en tomhet, en känsla av att jag aldrig mer skulle kunna genomföra något liknande.

Tack och lov så blev det ingen engångsföretelse utan jag gjorde flera fotograferingar och kände både samma rus och tomhet efteråt, nu har jag nog gjort det bästa jag kan. Men nej fel igen det blev fler och fler.

Nu blir det minst en mer kreativ fotografering i månaden och tomhetskänslan efteråt är helt borta, den har ersatts av en hunger att vilja skapa mer och mer. Inte är jag längre för feg för att fråga de jag vill fotografera heller. Tyvärr får jag ibland ett nej, inte tyvärr för att jag får ett nej utan tyvärr för att de svarar nej inte känner sig bekväma framför kameran och tror inte att de kan. Min filosofi är att i mina bilder kan alla vara modeller, alla passar inte till alla ideer, men det finns ideer som passar alla.

Så om du har en ide eller dröm om en specifik bild på dig själv eller dina barn så tveka inte att kontakta mig så genomför vi det, älskar nya utmaningar så kom med dem bara ….

Nu är det dags att presentera del tre i mitt projekt där jag sköter alla spakar, makeup, fotografering och modellande. För ett par veckor sedan (eller mer jag minns inte) så testade jag en ide, den blev inte riktigt som jag ville å nu har jag gjort om den och denna gång blev jag nöjd. Den här bilden representerar min busiga sida.

Kommer ni håg mitt projekt som går ut på att skapa iscensatta bilder med mig själv som både modell och fotograf. Som alltid med mina projekt vad det än må handla om så tror jag mig kunna utföra stordåd och spotta ur mig på ingen tid alls, insåg att det här projektet inte går att genomföra ett per vecka utan behöver sin tid. Både planering och genomförande kräver lite eftertanke. Efter att ha genomfört en fotografering jag blev lite tveksam till om den blev som jag tänkt eller inte så la jag upp en bild och kallade det felaktigt för selfiprojekt. Fick en del kommentarer om att det inte syntes att det var jag på bilden och att meningen med selfi är ju att det ska synas. Så därför har jag nu tydliggjort att det inte är klassiska selfi utan mer temafotograferingar. En kommentar jag fick tog jag till mig, att tänka på vad som är jag. Så att mina Fotograferingar i detta projekt kommer nu jag nu ha en tanke med. Den här bilden som är nummer två i projektet skapade jag efter önskemål från en kompis som ville se mig som hårdrockare. Och egenskapen som den här bilden representerar är min lite galna sida samt den typ av musik som jag lyssnade mest på under tonåren (och fortfarande helst väljer). Så även om jag kanske har maskerat mina aniktsdrag med denna bild så finns det andra saker som är typiskt mig.

Det här projekt har jag klurat på ett tag men inte riktigt kommit till skott. Har inte handlat om tid eller ideer utan mer hinder hos mig själv. Projektet är självporträtt, inga mobilselfies eller fula grimaser utan seriösa porträtt med ett tema och ibland lite redigering ibland mer. Orsaken till detta projekt är att jag får så många gånger höra “jag blir inte bra på bild” “jag tycker inte om att se mig själv på bild” och liknande. Det finns flera kvinnliga fotografer som använder sig själva som modeller och tar fantastiska bilder och jag har tänkt att det där skulle jag med ha gjort och jag vore yngre, smalare och mindre rynkig. Sen slog det mig att jag är ju precis så där kritisk mot mig själv som jag blir ledsen när andra är…. Då såddes ett frö i mitt huvud att vad sjutton nog ska jag väl kunna ta några porträtt på mig själv och skapa bilder av dem. Så i tisdags släpade jag ut kamera och stativ och satte mig för att modella. Hade väl inte tänkt ut nått riktigt tema denna gång utan det var mer att kliva över tröskeln och våga. Kan erkänna att det inte var så läskigt att ta korten men att sedan lägga upp dem på sociala medier och här i bloggen är tokläskigt och jag känner mig sårbar, men det är bra att ta av sig skyddet och göra läskiga saker för det växer jag av. Så här kommer första delen i mitt projekt….

Lite kul var det att lek så som bonus blev det en ny profilbild

Så här ser ni fotografen som modell. Tanken är nu att det ska bli en samling med tio bilder på mig själv med ca 1-2 veckors mellanrum. Förhoppningsvis gör det mig säkrare att vara även bakom kameran och se mig själv på bild och att jag förmedla det till andra!